Allt känns ganska meningslöst just nu. Får ingen ro alls, kan inte tänka på något annat än min kärlek. Vad kunde jag ha gjort annorlunda för att jag skulle få ha kvar dig? Vad gjorde jag eller vad gjorde jag inte som fick dig att tappa känslorna för mig? Jag frågade dig kvällen innan om du fortfarande älskar mig, du sa ja. Det var inte precis vad du sa morgonen efter.

Några fina år fick vi tillsammans i alla fall och du har förändrat hela mig, jag är inte alls den jag var innan vi träffades. Då mådde jag psykiskt dåligt och knapprade antidepp-piller. Jag slutade med det när jag träffade dig, du lyfte upp mig ur den bottenlösa gropen. Vi förlovade oss, flyttade ihop och vi tänkte på våran framtid. Vi skulle flytta söderut. Hur kunde det gå så fel..

Jag vet att vi haft det struligt ett tag precis innan vi flyttade till våran nya lägenhet i stan. Mycket småtjaffs och så där men inget som var något märkvärdigt tyckte jag. Sedan så blev det ju genast mycket bättre när vi väl hade flyttat in i lägenheten, man slapp all stress som vi fått vara med om i flytten med mera. Jag tyckte att vi hade det bra, men tydligen inte du.

Suck, ska gå och lägga mig i sängen igen. Ha det bra.

Jaha, den här veckan började ju bra. Den började med att jag och min dåvarande flickvän åkte med bilen, råkades köra lite för fort i en kurva så vi fick sladd och åkte i diket så nu är bilen på verkstan. Senare på kvällen tappade jag bort min börs med körkort, bankkort, busskort m.m så har inte haft tillgång till några pengar alls. På morgon gjorde min sambo och fästmö slut med mig. Tydligen är hon inte kär i mig längre. Och vi hade precis flyttat in i en ny lägenhet. Livet känns helt åt helvete, vet inte vad jag ska ta mig till... vill inte vara här