Jag hade en ganska lustig dröm i natt, fast så lustig var den inte just då. Jag drömde att jag fortfarande var kär i mitt ex och vi blev tillsammans igen och hon berättade om hur många hon hade legat runt med medans vi inte var tillsammans. Bland annat var det någon kille som hette "Silver" som var en seriemördare eller något och just därför tände hon på honom. Sedan fick han reda på att vi hade blivit tillsammans så då var han ute efter mig, vet dock inte hur det slutade för jag vaknade av att Pillan ringde och sa att han skulle komma och hälsa på mig efter några veckors tofflande med sin tjej. Otroligt..

Den här dagen har inte börjat så bra heller, vaknade ju som sagt ur drömmen och har funderat på den hela dagen. När Pillan kom förbi så drog vi på stan en sväng och jag tyckte att allting jag såg, gjorde mig påmind om dig. Undrar om drömmen uppstod pga att jag lyssna på en och samma låt nästan hela kvällen igår, "The hurriganes - An awful crime". Den påminner om en kväll när jag skulle hämta dig från jobbet och jag hade på den låten på stereon i bilen. Har för mig att det var lite spänt mellan oss just då så på något sätt har låten här och den stunden satt sig som ett minne. Tror jag måste gå och diska snart och försöka rensa hjärnan.

I want to see my lady every night, turn me on and treat me right,

lay me down and then you count again..

Jag såg nyss klart filmen "P.S I love you". I början var det ganska jobbigt att se, sitta där helt själv och se en kärleksfilm utan min käresta att krama på. Jag vet att du hade gillat den filmen. Men sedan kändes det bättre allt eftersom filmen gick, den handlar ju nästan om samma sak som jag går igenom. På något sätt så gav filmen mig hopp om att jag kommer lyckas gå vidare helt, det kan ta ett tag men någon gång släpper det. Jag gillade filmen.

Alla säger "släpp det, återgå till ditt vanliga liv", men grejen är den att.. jag vet inte om jag direkt hade något liv innan vi träffades. Idag skickade jag tre röda rosor med bud till mitt ex och ett kort där det stod "Förlåt" med förhoppningen om att kunna bli förlåten för det jag gjorde på juldagen och jag hoppas att hon inte ska behöva vara arg på mig. Jag vet dock inte om det var bra gjort, jag har inte fått något svar på det ännu iallafall. Jag saknar bara att prata med dig. Snart flyttar du även till Paris, det blir säkert skönt för dig med lite ombyte och att kanske inte behöva tänka så mycket.

Idag är det 6 veckor sedan det tog slut och för mig känns det som att det var nyss. Enligt andra så tycker dom att det känns som evigheter sen. Jag börjar känna mig tjatig om allt det här..

Undrar hur många av dessa läsare som såg texten "idiot" i panna på mig efter inlägget om juldagen? Inte för att händelseförloppen var så detaljerade men ändå. När jag själv läser det och tänker tillbaka på det så känner jag mig själv som en idiot och kan inte förstå hur något av det kunde hända. I nyktert tillstånd hade det inte skett. I vanliga fall i onyktert tillstånd så hade det inte heller skett. Jag skulle själv vilja ha en bra förklaring till mitt handlande.

Idag såg jag Hidalgo på tv, det var en av hennes favoritfilmer och jag fick flashbacks från när vi såg den tillsammans för två år. Min syster och hennes kille hade även lagat köttfärssås och spaghetti till oss och det gav även flashbacks för det smakade precis som maten du lagade, dock gjorde du den alltid så stark så jag knappt kunde äta den. Sen skrattade du ut mig och tyckte att jag var fjantig.

Har även tänkt på minnen från sommaren 2006 då vi först åkte till Ö-vik och hjälpte min farbror att måla hans hus. Du var den som var minst höjdrädd så du fick vara högst upp och måla. Lustigt. Sen åkte vi varje dag till stranden och bara låg där och åt glass och badade. När vi hade målat klart så åkte vi till sthlm och förlovade oss. Jag var så förälskad då. Jag saknar det nå fruktansvärt.. 

Ibland känner jag mig som mr Hyde och dr Jekyll, speciellt när jag är full, då blir jag en helt annan person. Har bestämt att jag ska avstå från allt som heter alkohol nu tills en viss person inte längre är en lika stor del av mina tankar.

Att jag inte bör dricka alkohol nu är väl lika säkert som att det snart är nyår, och ett nyår utan alkohol.. hmm, det blir intressant. Nåja, kanske får spendera lite tid med familjen istället för "rajtan tajtan".

Har fortfarande nå sjukt ångest över juldagen, men vad finns det att göra åt det. Har bett om ursäkt så gott jag kunnat, det är väl allt jag kan göra och lämna henne ifred. Kanske kan bli vänner någon gång i framtiden, vem vet. Orkar inte tänka på det här mer, det bryter ner mig..

Då fick man veta för ett tag sen att hon aldrig mer vill ha någonting med mig att göra, precis som väntat alltså. Ja, man mår väl som man förtjänar nu antar jag. Just nu känns det bara för mycket. Någon som kan erbjuda mig en säng långt bort från Luleå som jag får semestra hos ett par dagar?

Ingenting hör man från dig. Känner mig inte värd någonting hos dig längre. Egentligen bryr jag mig inte längre men när jag väl kommer att tänka på det så känns det störande. "Tack för våran tid, vi hörs aldrig mer" känns det som. Jaha, tack?

Idag kände jag mig som hulken på gymmet. Slet av mig tröjan när jag kom hem och överallt på ryggen så var det stora röda streck. Som tur var så blev det inte bristningar av det. Hm, vad ska man göra för att slippa sådant?

Någon som blev orolig att jag hade fixat till allt ikväll så att allt roligt bloggande skulle ta slut? Tyvärr blev det inte så. Den unga tösen dök aldrig upp vilket inte var så oväntat faktiskt. Nu är jag less på att ens försöka få kontakt med dig, det verkar ju uppenbart inte så uppskattat.

Och till råga på allt så missade jag även sista bussen till föräldrarna bara för att jag väntade på dig och så kom du aldrig. Imorgon är bilen kanske klar enligt peugeot. Med min otur så väntar jag på bilen och så hinner sista bussen åka innan jag får meddelandet att bilen inte är klar och jag blir kvar här återigen..